Barngrupper

Jujutsu för barn och ungdomar

Jujutsu grund, för tider se schema.

Här tränar vi tekniker för kampjujutsu, dvs kast och  golvtekniker. Vänder sig till barn och ungdomar från 5 år, en bra inkörsport till en bra sport.

Utrustning: Ingen specifikt krav, här fungerar det med träningsbyxa och t-shirt, även om en jujutsudräkt är att föredra för att få ut det mesta möjliga av träningen, och såklart tandskydd.

Jujutsu avancerad, för tider se schema.

Här använder vi oss av de inlärda teknikerna för kampjujutsu och lägger till tekniker för sport-jujutsu, dvs slag och sparktekniker. Lite tuffare träning där kombinationer sätts ihop till hela serier. Lättare styrke- och fysträning ingår som en del i ordinarie träning. Avsedd för de deltagare som klarar grundteknikerna och lite tuffare träning.

Utrustning: Krav på jujutsudräkt, tandskydd och vattenflaska. Handskar och benskydd önskvärt.

Thaiboxning barn/ungdom måndagar 16.30-17.30 ålder 10-14 år.

Hinderbana som utvecklar balans styrka smidighet fredagar 17.30-18.30 ålder från 5 år inga förkunskaper krävs men vi behöver ibland hjälp från föräldrar.

Här kommer lite synpunkter som kanske först och främst vänder sig till föräldrarna:

På graderingen i kampjujutsuns barnsystemet har de som tränar en möjlighet att gradera till ett nytt bälte. De olika bältena är bevis på vilken kunskapsnivå man ligger på. Ju högre upp man kommer desto mer krävs det för att man ska nå upp till nästa nivå. Kunskap handlar inte bara om hur många tekniker man kan göra utan även om hur bra man gör dem. Streckgraderna är grader som betyder att man är på väg men inte riktigt uppfyller kraven för nästa färg. Om man har frågor så går det alltid bra att prata med instruktörerna. Vi kan dock inte svara på alla frågor samtidigt som vi instruerar.

Det finns flera faktorer som spelar in på hur ett barns utveckling inom ju-jutsun ser ut. För det första spelar åldern roll. En fyraåring lär sig inte tekniker lika snabbt som en tioåring. Däremot får ett barn som börjar träna vid fyra års ålder en väldigt bra ”känsla”. T.ex. kroppskontroll och balans. En bra känsla är det som gör att teknikerna blir bra och det följer sedan med under resten av karriären. Åldern är ju ingenting som man kan påverka själv men det är en faktor som spelar in.

Träningsintensitet är en annan punkt som är viktig. Hur ofta eller hur många gånger i veckan tränar man. Det är för många en prioriteringsfråga. Det kanske finns andra aktiviteter, t.ex. ett musikinstrument eller andra idrotter. Men med enkel matematik så kan man räkna ut att någon som tränar en gång i veckan bara får hälften av den träning som någon som tränar två gånger i veckan. Jag anser att man bör träna två gånger om man går i fortsättningsgruppen. För de som tränar en gång var tredje vecka så är det inte så konstigt att det inte går lika fort för dem i utvecklingen. Det går inte att bara vara med några gånger under en termin och komma till graderingen med förväntningen att man ska ”få” sitt bälte. Det är helt ok att träna hur lite man vill men då ska man (inklusive föräldrarna) vara medveten om att kompisarna som tränar fyra gånger så mycket kommer att ha ett högre bälte än vad man själv har. Samtidigt ska man inte träna mer än vad man vill, vilket leder oss in på den tredje faktorn jag tänkte ta upp.

Det sista jag tänker ta upp är inte talang för det tycker jag ointressant i det här sammanhanget. Visst spelar talang in en del men det som är allra viktigast är viljan. Med viljan menar jag lusten att träna. Man måste tycka att det är roligt att träna annars är det bättre att göra någonting annat. Finns inte viljan så händer det inte mycket på utvecklingsfronten. Det är flera gånger som jag har haft barn i mina grupper där det är uppenbart att det är föräldrarna som vill att de ska träna och inte de själva. En uppmaning till alla föräldrar: Lyssna på era barn! Tydliga tecken som jag märker på att det är ett barn som inte vill träna är att det alltid är trött, tycker att det vi gör är tråkigt, skadar sig eller klagar över att allt gör ont. I dessa fall är det inte bara jobbigt för barnet utan också för resten av gruppen då det blir en väldigt svår situation för instruktören eller instruktörerna. Det här ska inte tolkas som att jag anser att man inte får visa sina känslor, för det får man. Poängen är bara att det alltid är vissa negativa känslor som är förknippade med träningen så kan det bero på någonting. Koncentrationssvårigheter kan ha att göra med lusten att träna men så är det absolut inte i alla fall. Vissa barn har mer energi än andra och för dem kan det vara svårt att koncentrera sig. För dem tycker jag att ju-jutsu är utmärkt träning då de båda får göra av med energi samt öva på att koncentrera sig. Vi kan alla behöva en liten knuff i baken ibland om vi känner för att sitta hemma och lata oss men det ska inte vara så att vi konstant har någon som får oss att göra sånt vi inte vill. Det gäller både barn, vuxna och instruktörer. Anledningen till att vi träffas på klubben ska vara för att vi tycker att det är roligt.

Erik Ruth